I The Jerusalem Post framfördes i dagarna krav på en ny Raoul Wallenberg-utredning: »Members of Wallenberg’s family and researchers are now calling for a new official, independent investigation«.

I sammanhanget nämns en analys författad av mig. Här sammanfattas min analys.

Huvudfrågan i min analys tar avstamp i följande händelse: I juni 1946 får Sveriges ambassadör Staffan Söderblom en unik möjlighet att träffa Stalin. Söderblom använder mötet till att framföra följande budskap - försvunne Raoul W är sannolikt död.

RW satt då inlåst i Moskva.

Söderbloms uttalande till Stalin om Raoul W har väckt svidande kritik. Inte minst eftersom Sovjet strax innan tycks ha insinuerat för Söderblom att RW i själva verket var i livet. Nedan finns en möjlig förklaring till Söderbloms märkliga budskap till Stalin.

För att förstå historiens beståndsdelar behöver vi först backa nästan 100 år och förflytta oss till Tjetjenien. Året är 1922 när Socialdemokraten och äventyraren PE Brusewitz åker hela vägen ned till Kaukasus på sin motorcykel.

På plats i Tjetjenien fascineras Brusewitz av områdets oljeproduktionsmöjligheter. Men något skaver – den ålderdomlig tekniken. Brusewitz funderar, och kommer på en lösning. En kredit. Om bara Sovjet kan erbjudas ett lån så kan effektiviteten höjas. Han antecknar:

Brusewitz tanke om finansiellt stöd till Sovjet ligger i linje med sitt partis agenda. Samma år, 1922, lägger S fram ett förslag på ett för Sovjet ekonomiskt gynnsamt avtal. Ernst Wigforss, vän till Brusewitz, är en ivrig påhejare - men ryssavtalet faller pladask i riksdagen.

Så går tio år. Ett nytt ryssavtal diskuteras. Samme Wigforss förhandlar nu med Sovjets representant madame Kollontaj. Tanken är att ge Sovjet ett lån på 100 miljoner kronor. I Kreml sitter Stalin och funderar på vad man ska köpa för den svenska krediten. Kossor nämns.

Alla är glada. Men döm av frustrationen när Marcus Wallenberg plötsligt publicerar en skarp protest mot regeringens kreditplaner.

Krediten ställs hastigt in. Misslyckandet kan inte underskattas. Här i Sverige håller S-regeringen på att falla. I Kreml får Kollontaj lugna Stalin.

Så går ytterligare 10 år. Hösten 1944 diskuteras ett nytt kreditavtal, och det är ånyo Wigforss och Kollontaj som förhandlar. Men denna gång rör det sig inte om 100 miljoner till Sovjet. Istället uppgår Sveriges tänkta rysskredit till enorma 1000 miljoner.

Men även denna gång kan protester förväntas. Hösten 1944 framhåller Wallenberg-bolaget Asea att det är viktigt att den svenska staten håller sig borta från denna typ av kreditgivning. I samma veva skickar Kollontaj intel till Kreml: Släktingen Raoul W befinner sig i Budapest.

Så fort Röda armén tar kontroll över Budapest 1945 grips Raoul W och förs till Moskva. Allt enligt Stalins order.

Hålls Raoul W nu fängslad för att säkra den svenska miljardkrediten? Stalin är ju en vän av kidnappningar, och en inlåst släkting har löst många av Stalins problem.

Utpressning eller inte så är S-regeringen inställd på att ge ett lån till Sovjet. Hösten 1945 håller Wigforss nära vän, den nya utrikesministern Östen Undén, ett tal i Örebro. I sitt tal ger Undén en positiv bild av Sovjet med tillägget att Sverige är redo att ge krediter.

Den svenska allmänheten delar inte regeringens syn på Sovjet. Åsiktsskillnaden vidgas ytterligare när Sveriges regering - trots folkets protester – i början på 1946 utlämnar cirka 150 balter till Sovjet. Vår ökända baltutlämning. Statminister Hansson och Undén får ta emot hot.

Trots den svenska allmänhetens ilska våren 1946 över baltutlämningen tuffar regeringens plan på en rysskredit på. Kreditförhandlingarna, vilka hålls hemliga, drar igång i april 1946. Undén skriver optimistiskt om utvecklingen i sin dagbok.

Men snart uppstår en delikat situation.

Den 26 april 1946 publicerar DN rykten om regeringens planerade rysskredit. Det felaktigt låga beloppet på 500 miljoner tycks för DN vara väl omfattande.

Ett par dagar senare (29 april) träffar Undén det sovjetiske sändebudet Tjernysjev. De enas i sin vilja att realisera handelsavtalet / krediten.

Men så dagen efter (30 april) aktualiseras oväntat Raoul-ärendet. Nyheterna kunde inte vara bättre. För nu låter Sovjets representant insinuera för ambassadör Söderblom att den eftersökte svensken Raoul W möjligtvis är i livet och skulle kunna lokaliseras.

Söderblom åker till Sverige och träffar Undén 5 maj. Vad som avhandlas i detta möte är inte känt – men med tanke på veckans händelser får man anta att två, potentiellt oförenliga, ämnen diskuteras:

Sovjet, som ska få en svensk miljardkredit, håller möjligen Raoul W fängslad.

Tillbaka i Moskva träffar Söderblom Molotov. Under mötet med Molotov ber Söderblom om en djärv tjänst: ett möte med självaste Stalin. Normalt sett skulle ett sådant möte aldrig äga rum, men Sverige avser att låna ut en miljard.

Stalin accepterar Söderbloms förfrågan.

Stalin tar emot Söderblom 15 juni 1946. Mötesnoten, som under årtionden hållits strikt hemlig, innebär idag en kuslig läsning. Syftet med att träffa Stalin tycks ha varit att försäkra sig om att RW inte dyker upp i framtiden. Samtalet i Kreml har ibland jämförts med RW:s dödsdom.

Vad i juni 1946 motiverar Sveriges agerande när vi ber om ett unikt möte med Stalin för att stänga Raoul-ärendet? Rör det sig om ett olyckligt misstag? Fd statsrådet Lidbom tonar ned händelsen i Kreml med att Söderblom »uttryckte sig klantigt«.

Men går det att ana ett motiv bakom den svenska stängningen av Raoul-ärendet? Endast två dagar efter mötet med Stalin får Expressen bekräftat att regeringen siktar på att ge en miljardkredit till Sovjet.

Händelsekedjan tillskrivs möjligen, men snarare svårligen, slumpen.

Om mötet med Stalin syftat till att stänga Raoul-ärendet blev mötet en framgång. När Raoul W:s föräldrar under hösten försöker engagera Undéns UD i sökandet efter sonen möts de av passivitet. Självaste Stalin har ju, heter det på UD, redan involverats i letandet efter RW.

Så vad händer sedan? Stalin fortsätter hålla RW fängslad i närheten av Kreml, och Sveriges passivitet bidrar inte till ett frisläppande. Däremot förverkligas miljardkrediten.

Säkra spår efter Raoul W saknas efter 1947.

Om man vill ta del av en mer akademisk beskrivning av miljardkreditens potentiella betydelse för Raoul-ärendet finns min artikel här:

https://www.rwi-70.de/raoul-wallenberg-fate-and-a-swedish-billion-kronor-credit/

Till sist, tack för läsning av lång tråd. Sprid gärna om tråden väckt intresse.